Behöver kvinnors liv stanna upp för att de blir gravida?

Skulle också vilja uppmärksamma en mycket tråkig händelse, för de som missade den häromveckan.

En av Folkpartiets finest, Birgitta Ohlsson, är gravid och kommer att få barn i mitten av sommaren. När Dagens Nyheter och andra medier fick nys om detta började de kabla ut nyheter (ex. här) kring att Birgitta inte längre är en tänkbar kandidat till EU-ministerposten och allmänt "ett osäkert kort i valrörelsen". Detta enbart grundat på informationen om att hon kommer få barn i juli månad, och även "centrala källor i partiet" som påstår att hon är borträknad pga sin graviditet. Utifrån detta har sedan medierna dragit slutsatsen att hon kommer att vara föräldraledig under hela valrörelsen och säkert även hösten, och därför inte kunna ta några uppdrag. Det hela är mycket olustigt, och visar på hur stark ojämställdheten fortfarande är i vårt samhälle. Kvinnan i ett heterosexuellt förhållande förutsätts ta allt ansvar för barnet, och mannen ska göra karriär. Som tur är finns det alternativ till den bilden, och enligt Birgitta är hennes familj ett sådant. Hon skriver själv på sin blogg : "Jag och maken har oavsett hur framtiden ser ut planerat att dela på föräldraledigheten. Om inget oförutsett händer skulle jag vara hemma en första dryg månad som föräldraledig (...) och således vara tillbaka i början av augusti."

Anders Wallner skriver mycket bra om jämförelsen med hur en blivande pappa i politiken behandlas av media.

Läs även andra bloggares åsikter om Birgitta Ohlsson, Folkpartiet, feminism, Anders Wallner, föräldraledighet, patriarkat, familjepolitik